Orka

Jag förstår inte felet. Diabetesen spelar mig ett spratt nu! Inget jag gör verkar hjälpa. Äta riktigt, ta extra insulin, byta allt vad som har med insulin och nålar att göra.

Antar att det är det psykiska tillståndet som spökar till det.

Orka. Jag måste orka. Men det är ju inte lättare att ta sig upp när en stor del av en vägrar vara medgörlig.

Gilla läget. (Mmm, lätt…)

Skrattretande

Vad säger man? Den här dagen blir ju bara bättre och bättre…eller kanske inte.

Alltså, jag gjorde iordning en kopp varm choklad och hällde upp en liten skål med jordnötter. Jag hade hämtat en kudde från sängen, puffat upp den och lagt i soffan. Den mjuka varma filten var redan på plats. Det enda som saknades var nu att trycka på play för att få sjunka in Hugh Grant’s fantastiska charm och den ständigt komiskt förvirrande Spike och den knaggliga, men dock ljuva kärleken som finns i stadsdelen med den blåa dörren.

Men där tog idyllen slut. På min tv-skärm kunde jag läsa; skivan skadad.
Försökte några gånger till, blåste och försökte rengöra (den helt nyköpta) skivan utan resultat. Istället drog jag igång filmen om tjejerna i Sex And The City och jodå, det funkade också. Tjejfilm på hög nivå. Mysig ensamstund faktiskt.

Men nu saknar jag ju William och Spike ännu mer…

Försvinner bort för ett tag…

Idag har gett utlopp för mina dämpade känslor. Det är söndag och ensamheten kom och gav mig en rejäl käftsmäll. Energin har inte infunnit sig. Det mest aktiva jag har gjort idag måste vara att jag diskade och vattnade mina växter. Men så får det vara. Jag har ändå försökt ta reda på en del info angående min kurs som snart drar igång. Ja, jag har helt enkelt mest lullat runt här i mina baggiga jeans och min röda tröja. Jag har fått pratat av mig till vänner som lyssnar och stöttar. Likväl som jag lyssnat på deras tankar, känslor och svårigheter.

Jag saknar min systerdotter idag. Det hade varit mysigt om hon fanns här och satt i min famn och bara ingav mig ett lugn sådär som hon gör. Det är helt underbart med små barn.

Det är mycket jag saknar, drömmer och hoppas på idag. Men jag inser att jag ska ta en dag i taget. Ett steg i taget – framåt – det är den enda riktningen som gäller.

Nu ska jag lämna min verklighet för en stund och försvinna in i en värld som jag inte kan få nog av. Världen som Notting Hill handlar om. Charmigare film får man leta efter. En kopp varm choklad till det och sen är lyckan fulländad för en stund.

Kalas

Idag var det kalas i skåne. Familjen samlades för att fira allas våran favoritflicka. Alice blev 1 år i tisdags och idag bjöds det in till lunch och tårtkalas. Inte så mycket att orda om. Vi kom med paket och hon var ju mest facinerad av snören och dom rosa inslagspappren. Vi låter bilderna tala istället.

Ja, som ni ser så hann hon med att leka linslus, mannekänga med ett par av presenterna, sätta morfar i barnkalas-sysslor; ballongupphängning, gosa med mormor, söka tröst hos moster när den nyfådda ryggsäcken kändes otäck, bjuda på superfin och god tårta och mysa lång stund med moster nr 2 när hon blev supertrött.

Grattis tösen!

Bry…

Orka bry sig eller inte orka bry sig? Det kan man fråga sig själv då och då.
Mycket bryr jag mig om och mycket tänker, grubblar och känner jag just nu, men ärligt talat, just nu måste jag för min egen skull välja att inte bry mig i en viss fråga.

Nej, jag ska istället gå och bry mig om att laga mig en god kycklingwok och njuta av en fredagskväll i min soffa framför Let’s dance.

Skön sjödag

Häromdagen stack jag och Alicia ut på äventyr. Vi köpte korv och tillbehör, gjorde varm choklad och packade ner termosen och ett par filtar och en engångsgrill i picknickkorgen och begav oss av mot Ljungsjön. Att vi var lite vilsna behöver vi inte lägga så stor vikt vid, huvudsaken var att vi hittade till vårt mål i slutändan. Och tur var väl det, för så mysigt det var. Så gott som orörd snö i ett tjockt lager på sjöns tjocka is som vi kunde leka av oss i. Livskvalitet på hög nivå kände jag av där och då. Många sköna skratt och en skön känsla i kroppen infann sig den dagen.

Slänger upp lite bilder så ni kan få en liten inblick i vår fina vinterdag vid Ljungsjön.

Vad har jag gjort?

Seriöst, nu kan jag ha gjort något dumt som kommer störa min tänkta behagliga fredag nu när både jobb och städning är undanstökat.

Jag drog igång kaffebryggaren, slog på stort och jag har fått i mig två muggar av drycken. Resultatet av detta är att jag känner mig aningen vuxen, men ännu mer känner jag mig kissignödig! Det kommer ju hålla i sig hela dagen nu. Åh, vad har jag gjort mot mig själv?

Jag sammanfattar

Kvällen är kommen och det är dags för mig att gå och bädda ner mig med en bok till sällskap alldeles strax. Men först vill jag sammanfatta min dag. Den började med en promenad med kompis J, vi gick i två timmar. Massor med prat, massor med pepp och hon lyckades ge mig en god magkänsla. Jag älskar hennes sällskap. I hennes närhet är inget komplicerat. Hon är fylld av kloka ord och goda råd och jag älskar att jag fått henne som vän! Efter två timmars gående slutade vi hemma i hennes kök. Jag lagade makaroner och stekt korv till oss medans hon plockade ur sin diskmaskin och donade i köket. En enkel middag med avslappnat sällskap. Det var vad min själ behövde idag.

När jag sedan promenerat hem från J var det dags att umgås med kompis A, den underbara underbara vännen som har sin plats högst upp på mitt livs pedistal! Hon gör en också sådär lugn. Och vi lyckades prata ihjäl några timmar vi också! Så skönt att ha vänner som lyssnar och som säger sin syn på saker och ting. Jag uppskattar det så ofantligt högt! Dessutom fick jag supergott te och hembakade chokladmuffins. Och plus allt detta en plats i den röda soffan. Kan man begära mer? Tror knappt det.

Min dag har varit alldeles jättefin. Och imorgon, imorgon då ska jag och A ge oss ut på äventyr. Vi ska ta oss ut i skogen med engångsgrill och korv. Jag längtar! Kommer bli så bra!

Vänner

I vissa lägen får man verkligen upp ögonen för hur fina människor man omges av. Jag har vänner som jag värdesätter oerhört högt. Idag ska jag troligen träffa dom båda och dom får ta mig precis som jag är idag, jag orkar inte göra mig till för fem öre. Men det bästa är att jag vet att dom tar mig precis som jag är; med svullna och rödgråtna ögon utan smink, trista kläder och en ledsen mun. Jag vill bara vara ynkliga lilla jag idag.

På ett sjukt sätt känns det oerhört fel att jag ska använda mig av mina fina väner idag. Varför det känns så kan jag hålla för mig själv, men så känns det. Men samtidigt pallar jag nog inte att vara ensam heller.

Jag hissar bra vänner idag! Jag är lycklig, för jag har sådana! TACK!

Oron växer och exploderar snart

Idag är en dag då jag kräver Herr Winnerbäck och även Fröken Melissa Horn’s sällskap. Magen är orolig. Hela min kropp är orolig. Nervös. Undrande.

Förbannat förbannat förbannat ledsen och orolig.

Jag ska dricka upp mitt sista kaffe, låta disken stå odiskad ännu en dag, låta dammråttorna bråka med varandra ytterligare några timmar. Jag ska borsta tänderna, men deodoranten får vänta. Mascaran ska få sitta på fransarna trots att den suttit där sedan igår morse. Jag ska dra på mig en mössa för att inte visa min unkna frisyr. Jag ska plugga in musik i mina öron för att se om den kan hjälpa mig att komma fram till det bästa beslutet, eller i annat fall försöka få den att dämpa min tankar och min oro för en stund. Jag ska gå, gå och gå. Gå bort min oro och nedstämdhet. Jag kommer fundera på vägen, det vet jag. Jag kommer fundera på om man ska leva sitt liv helt efter sin egen vilja och känsla eller om man ska leva för en annan människa.

Förbannat förbannat förbannat ledsen och orolig.