Försvinner bort för ett tag…

Idag har gett utlopp för mina dämpade känslor. Det är söndag och ensamheten kom och gav mig en rejäl käftsmäll. Energin har inte infunnit sig. Det mest aktiva jag har gjort idag måste vara att jag diskade och vattnade mina växter. Men så får det vara. Jag har ändå försökt ta reda på en del info angående min kurs som snart drar igång. Ja, jag har helt enkelt mest lullat runt här i mina baggiga jeans och min röda tröja. Jag har fått pratat av mig till vänner som lyssnar och stöttar. Likväl som jag lyssnat på deras tankar, känslor och svårigheter.

Jag saknar min systerdotter idag. Det hade varit mysigt om hon fanns här och satt i min famn och bara ingav mig ett lugn sådär som hon gör. Det är helt underbart med små barn.

Det är mycket jag saknar, drömmer och hoppas på idag. Men jag inser att jag ska ta en dag i taget. Ett steg i taget – framåt – det är den enda riktningen som gäller.

Nu ska jag lämna min verklighet för en stund och försvinna in i en värld som jag inte kan få nog av. Världen som Notting Hill handlar om. Charmigare film får man leta efter. En kopp varm choklad till det och sen är lyckan fulländad för en stund.