Skrattretande

Vad säger man? Den här dagen blir ju bara bättre och bättre…eller kanske inte.

Alltså, jag gjorde iordning en kopp varm choklad och hällde upp en liten skål med jordnötter. Jag hade hämtat en kudde från sängen, puffat upp den och lagt i soffan. Den mjuka varma filten var redan på plats. Det enda som saknades var nu att trycka på play för att få sjunka in Hugh Grant’s fantastiska charm och den ständigt komiskt förvirrande Spike och den knaggliga, men dock ljuva kärleken som finns i stadsdelen med den blåa dörren.

Men där tog idyllen slut. På min tv-skärm kunde jag läsa; skivan skadad.
Försökte några gånger till, blåste och försökte rengöra (den helt nyköpta) skivan utan resultat. Istället drog jag igång filmen om tjejerna i Sex And The City och jodå, det funkade också. Tjejfilm på hög nivå. Mysig ensamstund faktiskt.

Men nu saknar jag ju William och Spike ännu mer…